felfelfel.
Hur mycket har jag inte hört nu i efterhand? Och hur mycket oroade jag mig inte för hur folk skulle bemöta mig? Det är så lätt att skapa egna påhitt, efter det lilla man hört, visst är det? Mycket fördomar och egenskriva verser. På vilka noter skriver ni texterna?
Koma
Ja, jag låg i koma. Va? Nej, det gjorde jag verkligen inte. Jag har varit nersövd. Små korta stunder, och några längre. De längre var dem två gånger det handlade om trachen. När de satte in den första gången sov jag en dag. 3½ vecka senare var jag sövd i 3 dygn.
Sanningen når så långt. Så långt att den träffade en vän i skolan.
Förlorad känsel
No big deal. Men många bestiger vetskapen för högt, kanske var det inte alls så? Jag hade känsel, möjligen något nersatt och skruvad. Men att jag inte kände någonting är felfelfel. Så som andra små påhitt om hur det var.
Anorexia
Jag hade anorexia, och kunde på grund av det inte komma till skolan. Blev jag inte smal, så säg. Men på riktigt, det är hemskt när man får höra om människor som hittar på sådana historier. Himla påhitt, och jag vill inte höra mer.
Och vad beträffar inte ärret. Ibland glömmer jag bort att det faktiskt sitter där. Men människor påminner mig. Några vet vad det kan handla om, andra har ingen aning. Visst kan man skratta åt kommentarer som den som jag fick på studentkryssningen "vaddå att du inte hånglat med någon, du har ju fan ett sugmärke på halsen", men hur mycket skrattar hjärtat?
Vad har du gjort där?
Koma
Ja, jag låg i koma. Va? Nej, det gjorde jag verkligen inte. Jag har varit nersövd. Små korta stunder, och några längre. De längre var dem två gånger det handlade om trachen. När de satte in den första gången sov jag en dag. 3½ vecka senare var jag sövd i 3 dygn.
Sanningen når så långt. Så långt att den träffade en vän i skolan.
Förlorad känsel
No big deal. Men många bestiger vetskapen för högt, kanske var det inte alls så? Jag hade känsel, möjligen något nersatt och skruvad. Men att jag inte kände någonting är felfelfel. Så som andra små påhitt om hur det var.
Anorexia
Jag hade anorexia, och kunde på grund av det inte komma till skolan. Blev jag inte smal, så säg. Men på riktigt, det är hemskt när man får höra om människor som hittar på sådana historier. Himla påhitt, och jag vill inte höra mer.
Och vad beträffar inte ärret. Ibland glömmer jag bort att det faktiskt sitter där. Men människor påminner mig. Några vet vad det kan handla om, andra har ingen aning. Visst kan man skratta åt kommentarer som den som jag fick på studentkryssningen "vaddå att du inte hånglat med någon, du har ju fan ett sugmärke på halsen", men hur mycket skrattar hjärtat?
Vad har du gjort där?
Kommentarer
Postat av: Lovisa
har fölt din blogg ett tag, interesat att läsa om nått annat än mode,trender och vilken fendi väska som är snyggare än en gucci väska, jag har själv varit väldigt sjuk i anorexia,låg inne på BUP när jag var 14, är 17 nu,hemskt med dom som är "fejk deppade" de har blivit en trend att må dåligt, sorligt, kram lovisa=)
Postat av: Annika
Snälla Lovisa, du gör mig förtvivlad. Jämför inte GBS med att vara "deppad".
Kära Josefin, din blogg är så vacker och smärtsam att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Tack för att du skriver, det är fruktansvärt viktig läsning.
Och genast känns min blogg så vansinnigt meningslös.
Trackback