nio.
Vi har startat med sondmat, [...] men nu ikväll fick vi stänga av den, för du började att kräkas.
Problem på problem. Sonden och jag kom inte överens. Jag ryser till när jag tänker tillbaka, jag minns det så väl, när dom redan nere på barnavdelningen satte in sonden. Svälj Josefin, svälj! Hur lätt är det att svälja mitt i en kväljning? Slangen trycktes ner i magen, trots att min kropp protesterade. Det skavde och en känsla av obehag trängde igenom kroppen.
Sonden assisterade som hals. Nyponsoppa, mediciner och sondmat tog omvägen genom näsan. Innan varje intag i flytande form sprutades det ner luft, för att kolla om sonden låg på rätt plats i magen. Eller om den rättare sagt låg kvar. Ett tag var min mage var nog så utspänd som den kunde bli, en spruta med luft kändes som det sista jag behövde. Nödvändigheter är nödvändigheter, men det var en pina.
Förnimmelser, jag känner obehag när jag tänker tillbaka. Genom sonden kände jag smak. Och jag kände vätskans promenad ner genom slangen. Det framanade kväljningar. Sondmat var värst, och det hände väldigt ofta att jag mådde oerhört illa utav det. Mina ögon tårades så fort jag hörde ordet.
Värre än insättningen var det nog med utdragningen. De gånger dom bytte ut sonden var jag sövd, jag orkade inte med känslan. Men två gånger drog dom ut slangen när jag var vaken. Jag kan inte beskriva känslan. Som en sladd, in i näsan, ända ner i magsäcken, som slingrar sig bort. Visst går det kanske snabbt, men nog hinner man forma ett lidande och spyfärdigt ansiktsuttryck.
Problem på problem. Sonden och jag kom inte överens. Jag ryser till när jag tänker tillbaka, jag minns det så väl, när dom redan nere på barnavdelningen satte in sonden. Svälj Josefin, svälj! Hur lätt är det att svälja mitt i en kväljning? Slangen trycktes ner i magen, trots att min kropp protesterade. Det skavde och en känsla av obehag trängde igenom kroppen.
Sonden assisterade som hals. Nyponsoppa, mediciner och sondmat tog omvägen genom näsan. Innan varje intag i flytande form sprutades det ner luft, för att kolla om sonden låg på rätt plats i magen. Eller om den rättare sagt låg kvar. Ett tag var min mage var nog så utspänd som den kunde bli, en spruta med luft kändes som det sista jag behövde. Nödvändigheter är nödvändigheter, men det var en pina.
Förnimmelser, jag känner obehag när jag tänker tillbaka. Genom sonden kände jag smak. Och jag kände vätskans promenad ner genom slangen. Det framanade kväljningar. Sondmat var värst, och det hände väldigt ofta att jag mådde oerhört illa utav det. Mina ögon tårades så fort jag hörde ordet.
Värre än insättningen var det nog med utdragningen. De gånger dom bytte ut sonden var jag sövd, jag orkade inte med känslan. Men två gånger drog dom ut slangen när jag var vaken. Jag kan inte beskriva känslan. Som en sladd, in i näsan, ända ner i magsäcken, som slingrar sig bort. Visst går det kanske snabbt, men nog hinner man forma ett lidande och spyfärdigt ansiktsuttryck.
Kommentarer
Trackback