idag.
Inatt drömde jag att någon hade varit inne på min blogg och kikat.
Men hur mår du IDAG? frågade hon.
Det har gått mer än ett år, och idag kan jag inte riktigt säga hur lång tid det tog för mig att återhämta mig. För när ska jag utgå ifrån, och när kunde jag klassa mig frisk? Jag var frisk hela tiden, bara lite sämre under en period. Ganska mycket sämre.
Så fylld av glädje och energi som jag varit på senaste tiden. Jag har fått göra det jag helst velat göra, mina önskningar har blivit verklighet. Tack vare denna parentes i livet har jag kommit en lång bit på vägen. Och en lång bit med mig själv.
När jag kom hem från sjukhuset så hade jag en krävande period av träning, för att återfå alla muskler som jag tappat. Det var väl så det märktes, menen efter sjukdomen. Men nu kan ingen säga att jag varit sjuk, förutom genom att uppmärksamma mitt ärr.
Visst är våra kroppar fantastiska. Vem kan tro att jag legat orörlig i 6 veckor? Reparationen och återuppbyggnaden utav min kropp gick snabbt, snabbare än väntat.
Och fast jag inte vill erkänna, så kan jag ibland känna av det. Samma känsla i ländryggen som jag hade precis i början av återhämtningen. Jag blir tröttare snabbare, och jag känner av smärtan efter en viss typ av ansträngning. Det onda och ihåliga.
Men hur mår du IDAG? frågade hon.
Det har gått mer än ett år, och idag kan jag inte riktigt säga hur lång tid det tog för mig att återhämta mig. För när ska jag utgå ifrån, och när kunde jag klassa mig frisk? Jag var frisk hela tiden, bara lite sämre under en period. Ganska mycket sämre.
Så fylld av glädje och energi som jag varit på senaste tiden. Jag har fått göra det jag helst velat göra, mina önskningar har blivit verklighet. Tack vare denna parentes i livet har jag kommit en lång bit på vägen. Och en lång bit med mig själv.
När jag kom hem från sjukhuset så hade jag en krävande period av träning, för att återfå alla muskler som jag tappat. Det var väl så det märktes, menen efter sjukdomen. Men nu kan ingen säga att jag varit sjuk, förutom genom att uppmärksamma mitt ärr.
Visst är våra kroppar fantastiska. Vem kan tro att jag legat orörlig i 6 veckor? Reparationen och återuppbyggnaden utav min kropp gick snabbt, snabbare än väntat.
Och fast jag inte vill erkänna, så kan jag ibland känna av det. Samma känsla i ländryggen som jag hade precis i början av återhämtningen. Jag blir tröttare snabbare, och jag känner av smärtan efter en viss typ av ansträngning. Det onda och ihåliga.