två år.

Jag låg vaken inatt. Och jag låg hela tiden och tänkte att för två år sedan så låg jag och vred och vände på mig, utan att kunna somna. Och imorse vaknade jag med en slående huvudvärk.

Men imorse kände jag inga pirrningar i fötterna eller någon värk i ryggen.
Och imorgon kommer jag fortfarande att kunna gå.
I övermorgon kommer jag inte höra ordet respirator.
Och om tre dagar ska jag inte sätta en dextrosol i halsen.
Men det viktigaste av allt. Om fyra dagar ska jag fortfarande andas. Själv.