overklig.
Overklig upplevelse. Någonting man tror har hänt, man är övertygad. Tillslut visar det sig, att det är inte alls varit så. Händelser man stått i centrum av har aldrig existerat på riktigt. Känslor man kännt har bara varit på låtsas. Och i slutänden skämms man, skämms för den ilska man lagt på människor, irritationen för ingenting.
Jag hade ont i örat, eller rättare sagt bakom örat. Visst kunde det varit örhängena som skavde, så dessa togs bort. Men det fortsatte att göra ont.
Är ni säkra på att ni har tagit bort alla örhängen?
Jodå, det var dem. Alla örhängen på höger öra var borta. Men det fortsatte att trycka, och det gjorde riktigt ont. Jag litade inte på dem, de hade säkert glömt örhänget längst upp, vid brosket.
För att övertyga mig visade dem mig den lilla medicinburken med örhängena i. Jag tittade extra noga efter den örhängesring som suttit högst upp. När jag såg den ligga där i burken blev jag lättad. Alla örhängen var borta, vad skönt.
När vi flyttade ner från IVA, till barnavdelningen, blev det ganska mycket packning. Man rotar sig ganska fort i ett sådant sjukhusrum. Burken med örhängen hade legat på bordet hela tiden, och även den följde såklart med ner i en påse. Och det var först då det slog mig. Det låg ingen ring i den där burken. Och jag hade inte ens ett hål uppe i det högra örat. Både hålet och örhänget var kvar i vänster öra.
Men jag var övertygad. I burken hade det legat en liten silverring. En silverring som fått mig att slappna av, och sluta oroa mig över att sköterskorna hade missat något. En osynlig silverring.
Jag hade ont i örat, eller rättare sagt bakom örat. Visst kunde det varit örhängena som skavde, så dessa togs bort. Men det fortsatte att göra ont.
Är ni säkra på att ni har tagit bort alla örhängen?
Jodå, det var dem. Alla örhängen på höger öra var borta. Men det fortsatte att trycka, och det gjorde riktigt ont. Jag litade inte på dem, de hade säkert glömt örhänget längst upp, vid brosket.
För att övertyga mig visade dem mig den lilla medicinburken med örhängena i. Jag tittade extra noga efter den örhängesring som suttit högst upp. När jag såg den ligga där i burken blev jag lättad. Alla örhängen var borta, vad skönt.
När vi flyttade ner från IVA, till barnavdelningen, blev det ganska mycket packning. Man rotar sig ganska fort i ett sådant sjukhusrum. Burken med örhängen hade legat på bordet hela tiden, och även den följde såklart med ner i en påse. Och det var först då det slog mig. Det låg ingen ring i den där burken. Och jag hade inte ens ett hål uppe i det högra örat. Både hålet och örhänget var kvar i vänster öra.
Men jag var övertygad. I burken hade det legat en liten silverring. En silverring som fått mig att slappna av, och sluta oroa mig över att sköterskorna hade missat något. En osynlig silverring.
Kommentarer
Trackback