stanna upp.

Ibland går livet på räls. Mycket nytt händer, men vardagen går ändå på rutin. Ibland får jag en lustig känsla, som är svår att begripa. En känsla av att denna blogg inte handlar om mig, det finns ett slags avstånd. Det var inte jag.

Egentligen kanske det inte är så konstigt. Jag vet hur människor har reagerat och undrat. Jag såg aldrig speciellt sjuk ut när jag kommit hem, så det var nog inte så farligt. Min bäste väns lärare utbrast någon slags skeptism över att det verkligen var jag som hade varit så sjuk. Anledningen till att hon hade varit ledsen och orolig, var den egentligen så allvarlig?

Idag satte jag mig och läste i dagboken. Mindes tillbaka, det var jag. Det är jag på bilderna.

I veckoslutet åker jag upp till Stockholm, för att ha praktik på SVT:s nya program Hos Jihde i 7 veckor. Praktiken på Folkbladet ledde till små extrajobb, att fotografera på konserter och spelningar. Jag gör det som jag drömt om att göra de senaste åren. Jag är lycklig.

Men ibland är det viktigt att stanna upp. Precis som jag gjorde idag. Det hände faktiskt på riktigt och jag tänker mycket på alla er, ni som är den största delen till att jag är här idag. Mamma, systrar, sjuksköterskor och undersköterskor. Läkare, sjukgymnaster och kurator. Och vänner och släkt som tapetserade min vikvägg full av kort och brev.

Jag saknar er.

Kommentarer
Postat av: Peter från Lemon!

Hej!

Jag kunde inte hålla mig. Jag var tvungen att läsa hela din blogg så fort jag kom hem. Det var väldigt intressant samt tungt att läsa.

Vore trevligt om du hörde av dig..

Mvh
Peter

Ps. Min mejl finns väl i detta gb inlägg. Ds

2006-11-21 @ 01:34:59
Postat av: josifin

Hallå Peter.

Kul att du faktiskt gick in och läste. Din mail finns inte i ditt inlägg.

Mvh. Josefin Hedlund

2006-11-23 @ 19:34:50
Postat av: Peter igen! =)

Hej igen!

Min mejl är peter.bezeredi@bredband.net

Vi kan ju höras vidare där.
Kram
Peter

2006-11-23 @ 20:16:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback