otacksam.

Ibland kan jag känna att jag blev lite bortskämd när jag låg på Intensiven. Bortskämd, gnällig och otacksam. Ibland skämms jag lite över det, för att jag egentligen stod, och fortfarande står i tacksamhets skuld till de människor som fanns där för mig.


Mina fingrar var det första på min kropp som sakta började ta fart. Jag fick ont i händerna, i lederna och muskler. Det kändes alltid som att mina fingrar kröp ihop, och jag ville ofta att någon skulle räta på dem, även om de redan var helt utsträckta. En gång stod två sköterskor på varsin sida om mig, det var natt, jag hade vaknat av krämpor, och ville få fingrarna tänjda. De tog varsin hand.

Det var ändå inte bra. Jag måste varit oerhört jobbig, speciellt för vissa. Den ena sköterskan gjorde det så dåligt. När jag tänker tillbaka på sekvensen hör jag min egen röst spraka av irritation mot henne, men vid närmare eftertanke så var mina klagomål ljudlösa. Den andra sköterskan, fick gå över till min andra sida, och tänja den handens fingrar också.

Sedan blev jag nöjd.

Jag kan som sagt känna mig dum nu i efterhand, och otacksam. Men samtidigt vet jag att jag gjorde rätt. I mitt sängläge fick jag en mycket starkare drift av att vara extremt ärlig, även om det sårade folk, och om jag ibland kanske sa olämpliga saker och var rent ut sagt taskig. Men när ens egen kropp inte lyder och man vet att man ligger i någon annans regi, när man vilar i någon annans händer, så vill man ändå ligga i rätt händer. Och det gjorde jag verkligen.


Kommentarer
Postat av: Calle

Hej Josefin
Vilken häftig praktik du verkar ha haft i Stockholm, vad gör du nu ?
Angående tiden på IVA:
Du beskriver dig själv som otacksam och allmänt odräglig och att du var extremt självisk och med ditt raka sätt sårade personer.
Har du pratat med Elisabeth om detta ?
Vi är ju ganska vana vid patienter som är svårt sjuka, vi förstår att det är fruktansvärt att ligga som du gjorde.
Samtidigt vet vi att för att du skulle bli bra så var vi tvugna att få igång dig dvs sätta upp dig, duscha hitta saker som fick dig att tänka på annat.
Att du ibland var ego och otacksam var bra!! Du var ingen liten snäll flicka som vi kunde styra med som vi ville, du hade din integritet.
Något som är otroligt viktigt och jag/vi hoppas att vi inte kränkte den annat än i absoluta fall dvs då det var nödvändigt för behandlingens skull.
Som du vet är du alltid välkommen att komma upp och träffa oss.
Mvh
Calle

2007-03-20 @ 17:16:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback