ensamheten.
veckan som var, var jobbig.
och var natt är en mardröm.
jag somnar aldrig ifrån det.
28 november 2005
fjöntiga små lovord,
från små huvuden.
tänk större. tänk själv.
var dag är evig.
men nätterna är längre.
jag var den 0,001 procenten.
synd att det inte handlade
om storvinst på lotto.
jag är liten, och mina skor
är på tok för stora.
---
Jag läser gamla dagboksinlägg.
Och finner detta. Jag får tillbaka känslan som jag
inte längre minns. Inte trodde fanns.
Ensamheten. Jag kände mig så ensam.
Som världens minsta människa. Ingen
förstod, ingen var som jag.
Svårförklarig känsla av ensamheten. Fast jag
omgavs av vänner och familj. Det var jag och världen, och jag var så ynklig.
Och jag hoppas att den aldrig mer kommer tillbaks. Känslan.
Tack alla fina människor som har lämna kommentarer. Som läser.
Jag vill skicka varma tankar till er och era nära som drabbats av GBS.
En lång resa.
Jag tar av mig hatten för er. Kämpar!
Hej! Jag blev sjuk i mars, låg nedsövd april, vaknade i maj och har ägnat sommaren åt rehabilitering. Törst. Ensamhet. Mardrömmar. Men också hopp, vänner och kärlek!
Vi kommer till den här världen för att vi vill, inte för att vi måste.
Vi lämnar den för att vi måste, inte nödvändigtvis för att vi vill.
Lev väl! Du är för evigt välsignad med insikterna du fått.
MVH/Viktor
Heisann. Takk for kommentaren på vår blogg. Det sette vi pris på! Håper at du har det bra, og at det går framover for deg. Du e ung og sterk, og har alle forutsetninger for å klare det!:) Lykke til!!
Om du vil lese om tiden da Martin blei sjuke, så kan du gå inn på siden min, og under "arkiv", der ligge alle månadane som eg ha blogga i. Og "April 2008" vart Martin sjuk!
Hej, jag heter Nathalie och bor i ett samhälle som heter Lilla Edet. Är gift och har 4 barn.
Min ena son Oliver fick GBS i sommras dagen efter han fyllt 6 år. Jag skulle vara otoligt tacksam om du skulle vilja kontakta mig, så vi får veta hur det känns att leva med detta. Han har just börjat med en ny kortison behandling, och hela världen känns som den rasar samman.... MVH Nathalie Sahlé
Hej! Blev sjuk i GBS 23 november-08. GBS är en sjukdom fylld av en oerhörd smärta,som summar och sticker, bränner och domningskänslor. Kan inte vända mig själv i sängen, behöver vändas ofta, alltför ofta känns det ibland. Upplever mig själv jobbig. Törst, törst och törst. Ensamhetskänsla. Helt fängslad i sin egen kropp, som inte längre ville lyda. Dubbelseende. Skräck över känslan av inte kunna andas tillräckligt djupt. Blåsandet i pefmasken. Skräcken över prat om respirator. Sonden skaver. Nätterna känns dubbelt så långa som dagarna. Men Sjukdomen ger något stort också GLÄDJEN över att sakta komma tillbaka till livet igen. Det känns som att ha fått livet tillbaka! En andra chans! Livet är så skört. Det finns inga garantier för någonting. Håller nu på med rehabilitering. Stort tack till alla underbara människor som hjälpt mig under denna tid. Till alla med GBS; Fortsätt att kämpa och ta hand om er!! MVH Lotta.
Hej Nathalie,
Mot min vilja, så uppdaterar jag inte här så ofta som jag skulle vilja. Jag vet inte om det är för att jag inte har tid, eller för att jag inte riktigt orkar.
Du får jättegärna kontakta mig på [email protected].
Hoppas du går in här och läser igen.
Kontakten är viktig, det var något som jag länge saknade. Mycket därför jag startade den här bloggen, för att få skriva av mig av mina tankar och känslor, och förhoppningsvis hitta någon där ute som jag kunde dela detta med. Någon som förstod av egen upplevelse.
Hör av dig, och må väl!
/Josefin
Och tack också Charlotte för din kommentar. Varje gång jag går in och ser att ni fortfarande finns här, och läser, och kanske förhoppningsvis lämnar min blogg med en känsla av att inte vara ensamma i denna karusell av känslor. Och att ni har känner att vi kan dela våra minnen, bra som dåliga, då blir jag glad.
För varje gång ni är här, så ger ni mig lika mycket tillbaks. Jag känner att jag inte är ensam.