gbs

Ibland går jag in och läser på ett brittiskt forum för GBS. Jag har själv skrivit där några gånger, och fått ganska bra respons. Men människorna där är medelålders. Jag hittade en kille, som var något år yngre än vad jag är, ifrån Spanien (eller någonting i den stilen). Men det klaffade inte heller där, han hade varit runt 5 år när han drabbades utav sjukdomen.

Det är svårt att berätta, då det faktiskt är så väldigt svårt att sätta ord på alla dessa händelser och känslor. Jag vet inte vad jag förmedlar över den här bloggen riktigt, men jag önskar att det medför en gnutta förståelse och insikt. Jag har hela tiden önskat att jag haft någon att dela allt med, någon som varit på samma ställe som jag.

1 på 100 000. Jag var Norrköpings förra års offer. Idag hörde jag om en ung kvinna. Hur mår hon? Hur upplever hon det? Hur lång tid kommer det att ta för henne? Jag vet att hon är en kämpe, oavsett. Men fastän jag ingenting vet, så tänker jag ändå på henne. Ganska mycket.