vårdcentralen.

I Tisdags skärde jag mig i fingret när jag skulle skära bröd. Det blev ganska djupt, och gjorde förbannat ont. Igår ringde jag till sjukvårdsupplysningen, för det hade svullnat endel, och börjat vara så smått. Usch. Jag fick en tid på Hageby vårdcentral, så de kunde titta på det.

Jag gick dit. Men vilken skillnad. Jag kände mig så otroligt mesig. Där satt jag och tittade på den soffan där jag låg den 4 september. Vad liten den var. Precis som jag hade varit, väldigt liten och svag. Jag satt där med fingret tejpat. Gud vad fånig jag kände mig.

Ibland behöver man väl hjälp, även för små saker. Men jag kan inte rå för att jag ville springa därifrån och skämmas. Det är som han som sökte akut hjälp för en finne. Hur allvarligt kan det bli.

Hur som helst så fick jag pencillin. Så det var väl bra att jag gick dit.

Jag undrar vad alla de som satt i väntrummet den där dagen tänkte när dem såg mig. För visst undrar man vad som har hänt med människorna där. Det stela väntrummet, där alla sitter som uppstoppade och väntar på att ens namn ska ropas upp. En blek liten tjej, så otroligt svag. Nej, ingen visste vad som väntade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback