sex.

När jag sitter och läser i min dagbok, så ser jag att det hände saker hela tiden. Samtidigt får jag tillbaka ängslan över hur sakta dagarna faktiskt gick.

...tänkte borsta dina tänder och vända dig på sidan. Hoppas natten blir lugn.

Jag pendlade. Hela tiden pendlade jag mellan olika sänglägen. Ungefär varje timma bråkades det med min kropp. Kuddar lades under benen och ryggen. Det gjorde ont, speciellt i benen, när dom böjde och lutade dom ner mot sidan. Ibland låg jag bara i några minuter, innan jag tröttnade, och dem fick ändra läget igen. Jag kunde inte ens finjustera själv. Hur mycket rör du på dig när du ska sova? Det var svårt att få det bra, för jag glömde bort hur man ligger bekvämt.

Ena dagen kom de från Linköping för att testa mina nerver, andra dagen satte de in CVK (kanyl ner i halsen, istället för i armen.) Min pappa kom och hälsade på, Britney Spears fick en son och jag bytte rum. Varje dag var det någonting eller massor, men samtidigt ingenting alls. En konstig balansgång. Och allt som hände finns att läsa om, i en bok. Men det som inte hände, förblir ett svart tomt hål. En känsla av ingenting.

Kommentarer
Postat av: Annika

Kära Josefine,
naturligtvis går det inte att "mäta" problem enligt någon slags skala, där kunde jag inte hålla med dig mer. Däremot är det fantastiskt att för en gångs skull läsa någonting med djup, något som skrivits med eftertanke, något som är äkta och som gör ont. Det finns för få ting som berör idag.

Postat av: Annika

...och först NU inser jag att du stavar ditt namn utan e på slutet. :) Jag ber om ursökt för ignoransen!

Må väl, JOSEFIN.

2006-03-31 @ 14:27:14
URL: http://misshape.blogg.se
Postat av: Calle

Josefine
Du skriver fantastiskt bra, mycket intressant att få ta del av dina tankar och känslor.
Fortsätt skrivandet, jag ska följa dina inlägg.
Tack än en gång för att du och din mamma kunde komma och träffa danskorna
Calle

2006-04-05 @ 13:48:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback