blödning.

Det blödde från halsen. Enligt mina visioner så blödde det mycket. De förr så vita trackförbanden byttes ut när dem var  fulltäckta utav det röda. Det kändes som alltför ofta. Remmen som slingrade sig runt halsen för att hålla allting på plats blev genomsur. Den drogs också av och byttes. Drogs längs nacken, kall och blodig.

Jag duschade varannan dag. Och jag minns att jag hade blod kvar i håret ganska länge. Minst två duschomgångar.

Men enligt sköterskorna var det inte så farligt. Det blödde inte så mycket. Kanske gjorde det inte heller, och jag försökte att lita på det. Men obehaget spred sig i kroppen varje gång de bytte trackförband, och när jag såg det genomsura, blodröda örngottet. Halsdoktorn kom först tolv timmar senare, då detta inträffade på natten. Blödningen stoppade upp. Nog om det inte blödde mycket, det blödde länge.

Utmattad. En natt och dag utav väntan. Men vid det laget var jag van. Jag orkade aldrig sitta uppe den dagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback