gbs

Med uppdrag av Folkbladet, där jag numer har min praktik, var jag på sjukhuset idag. Jag kan inte säga att jag har fobi eller någon som helst lustig känsla för att tillbringa tid där. Men visst känns det konstigt. Det var mitt hem under en sexveckorsperiod.

Jag hängde med denna reporter och fotograf, lite i hopp om att stöta på någon. Och det gjorde jag. Helt enkelt kan man väl säga att: you made my day, R.

För det känns alltid lika roligt och bra att veta att jag fortfarande på något sätt finns kvar. På samma sätt som ni alltid kommer att finnas för mig.




Och jag har blivit lite dålig på att skriva. Lite fasar jag faktiskt för fortsättningen, när jag närmar mig det värsta. Den dagen då jag blev totalt utmattad och trött utav att hosta upp all min energi. Pulsen steg i taket och jag skakade. Jag orkade inte vara med.